De femton viktigaste indiska gudarna är Trimurtis tre gudar, Brahma, Vishnu och Shiva; Vishnus två mest älskade avatarer, Krishna och Rama; gudinnorna Durga, Kali, Lakshmi, Saraswati, Parvati och Radha; samt Ganesha, Hanuman, Kartikeya och Kuber. En skapare och en förstörare, en moder som rider på ett lejon, en gud med elefanthuvud, en älskare med flöjt: hinduismen ger er inte ett enda ansikte för det gudomliga, utan många.
Bakom de många ansiktena ser de flesta traditioner en enda verklighet, Brahman, som man når genom den gestalt man själv håller kärast. Därför kan ett och samma husaltare rymma Ganesha, Lakshmi och en Shiva lingam sida vid sida utan motsägelse. Traditionen kallar sig Sanatana Dharma, vanligen översatt med ”den eviga vägen”, och den hör till världens äldsta levande religioner.
I korthet
- Var och en av de femton: hur man känner igen dem, deras gemål, deras roll och vilka andra namn de har.
- Trimurti omfattar hela det kosmiska kretsloppet: Brahma skapar, Vishnu bevarar, Shiva upplöser så att skapelsen kan börja på nytt.
- Durga och Kali är vreda gestalter av en enda stor gudinna, oftast likställd med Parvati. Murtis i mässing av Ganesha, Lakshmi, Saraswati och Hanuman finns bland våra heliga gudabilder.
Ganesha15 st
Öppna →
I den här guiden 17
De 15 gudarna
Brahmaskaparen
Vishnubevararen
Shivaförstöraren
Krishnaden gudomlige älskaren
Ramaden idealiske kungen
Durgakrigargudinnan
Kaliden mörka modern
Lakshmirikedomens gudinna
Saraswatikunskapens gudinna
Parvatikraftens gudinna
Ganeshaden som undanröjer hinder
Hanumanden hängivne
Kartikeyakrigsguden
RRadhaden eviga älskade
KKuberrikedomens herre
Brahma
skaparen
| Ikonografi | Fyra huvuden som vart och ett reciterar en av Vedaskrifterna; en svan som riddjur. |
|---|---|
| Gemål | Saraswati, lärdomens gudinna. |
| Roll | Universums skapare i hinduisk kosmologi; den förste i Trimurti. |
| Andra namn | Prajapati, Pitamaha, Chaturmukha (den fyransiktade), Svayambhu (den självfödde), Virinchi. |
I puranorna föds Brahma ur en lotus som växer upp ur Vishnus navel, och han öppnar sina fyra ansikten för att se det tomma universum åt alla håll. Av de tre stora gudarna är han den som dyrkas minst: bara en handfull tempel är hans, och det mest kända ligger i Pushkar i Rajasthan. Traditionen ser en egen logik i detta: när skapelsen väl är fullbordad är skaparens verk gjort.
Hans fyra huvuden sägs rymma de fyra Vedaskrifterna, Rig, Sama, Yajur och Atharva, vilket knyter honom nära till kunskapen, och gemålen Saraswati förstärker det sambandet. I hinduiskt tänkande är skapelsen inte en enda händelse utan ett kretslopp, som utan slut går genom skapelse, bevarande och upplösning, och bara en av Brahmas dagar sägs vara 4,32 miljarder år lång.
Vishnu
bevararen
| Ikonografi | Blåhyad och fyrarmad, med snäcka, diskus, klubba och lotus; ofta vilande på ormen Shesha. |
|---|---|
| Gemål | Lakshmi, välståndets gudinna. |
| Roll | Upprätthåller den kosmiska ordningen; stiger ned i tio avatarer för att återställa den. |
| Andra namn | Narayana, Hari, Vasudeva, Madhava, Govinda, Achyuta, Padmanabha. |
Vishnu står i centrum för den vaishnavitiska traditionen och är mest känd genom sina tio avatarer, Dashavatara: fisken, sköldpaddan, vildsvinet, människolejonet Narasimha, dvärgen Vamana, Parashurama, Rama, Krishna, i många uppräkningar Buddha, och Kalki, som ännu inte har kommit. Var och en är en nedstigning av det gudomliga för att ställa världen till rätta igen, och två av dem, Rama och Krishna, är huvudpersoner i de stora eposen.
Som bevararen står han för den jämvikt som håller universum stadigt, och därför framstår dharma i hans berättelser som något levande som svarar på det som sker. Hans anhängare fastar för honom på ekadashi, den elfte dagen i varje månhalva.
Shiva
förstöraren
| Ikonografi | Ett tredje öga, en blå strupe, en månskära och floden Ganga i håret; en treudd, en damaru-trumma och en orm kring halsen. |
|---|---|
| Gemål | Parvati, kraftens gudinna. |
| Roll | Upplösning som banar väg för ny skapelse; den tredje i Trimurti. |
| Andra namn | Mahadeva, Rudra, Bholenath, Nataraja, Maheshwara, Shankara, Bhairava. |
Shiva förekommer i många texter, och Shiva Purana är helt ägnad åt hans legender. Hans strupe är blå eftersom han drack giftet som steg upp när världshavet kärnades och höll kvar det där för att rädda världen. Hans boning, berget Kailash, är fortfarande ett vallfartsmål. Han dyrkas framför allt i sitt formlösa tecken, Shiva lingam, en slät, rundad sten, och i skepnader så olika som den stilla yogin på ett tigerskinn och den vredgade Bhairava.
Hans förstörelse är en röjning inför förnyelse. Hans dans, Tandava, tolkas som kosmos rytm, och som Nataraja dansar han inuti en ring av eld. Maha Shivaratri, hans stora natt, firas med fasta, nattvaka och rituellt bad av lingamen.
Krishna
den gudomlige älskaren
| Ikonografi | Mörk- eller blåhyad, spelar flöjt, en påfågelsfjäder i kronan, ofta tillsammans med en ko. |
|---|---|
| Gemål | Radha (hans främsta älskade), Rukmini (hans huvudhustru). |
| Roll | Vishnus åttonde avatar; inom gaudiya-vaishnavismen den högsta gudomen själv. |
| Andra namn | Govinda, Gopala, Madhava, Shyamasundara, Keshava. |
Krishna minns som barnet som stal smör, som herde, älskare, kung och lärare. Hans liv utspelar sig i Mahabharata, Bhagavata Purana och Bhagavad Gita: en yngling bland gopierna, herdekvinnorna i Vrindavan, och sedan vagnföraren som talar Gitans ord till Arjuna på slagfältet vid Kurukshetra.
Det är Gitan som gör att hans anhängare vänder sig till honom som vägledare till rätt handling och till bhakti, hängivenhet. Hans dans med Radha och gopierna, rasa lila, tolkas som själens längtan efter förening med det gudomliga. Kärnan i utövandet är att sjunga hans namn, räknade på en japa mala, och hans födelse firas vid midnatt på Janmashtami.
Rama
den idealiske kungen
| Ikonografi | Pilbåge och pil i handen, oftast tillsammans med hustrun Sita, brodern Lakshmana och sin hängivne Hanuman. |
|---|---|
| Gemål | Sita. |
| Roll | Vishnus sjunde avatar; hjälten i Ramayana. |
| Andra namn | Ramachandra, Maryada Purushottama, Raghunandan, Raghava. |
Ramas historia är Ramayana, berättad av skalden Valmiki. Han föds som son till kung Dasharatha av Ayodhya, går med på fjorton år i landsflykt för att hans far ska kunna hålla sitt ord, förlorar Sita till demonkungen Ravana, vinner tillbaka henne med hjälp av Hanumans här och återvänder för att regera rättvist.
För många anhängare är hans liv en moralisk vägvisare: ärlighet, trohet och plikt, upprätthållna även till ett högt pris. Diwali, ljusets högtid, firar hans återkomst till Ayodhya, då staden tände lampor längs varje väg för att leda honom hem.
Durga
krigargudinnan
| Ikonografi | Åtta eller tio armar, rider på ett lejon eller en tiger, bär gudarnas vapen. |
|---|---|
| Roll | Den stora gudinnan som beskyddare; samlad styrka mot ondskan. |
| Andra namn | Bhavani, Amba, Chandika, Mahishasuramardini, Adi Shakti. |
Durga träder fram när ingen enskild gud kan besegra bufflodemonen Mahishasura: gudarna låter sin kraft flyta samman i en enda flammande gestalt och beväpnar henne med sina vapen, Shivas treudd, Vishnus diskus, Indras åskvigg. Hon är en av de vreda gestalterna av den enda stora gudinnan, Devi eller Shakti, som traditionellt likställs med Parvati, och hennes strider skildras i Devi Mahatmyam.
Navaratri, nio nätter på hösten, och Durga Puja i Bengalen hedrar hennes seger, med lergudabilder som bärs till floden och sänks ned i vattnet den sista dagen. Hennes hymn Aigiri Nandini är en av de tio sångerna i vår mantraguide.
Kali
den mörka modern
| Ikonografi | Mörkblå eller svart hud, utsträckt tunga, en krans av dödskallar, ett krökt svärd, står på Shiva. |
|---|---|
| Roll | Ondskans förgörare; tidens och förändringens gudinna. |
| Andra namn | Mahakali, Shyama, Dakshina Kalika, Bhavatarini, Chamunda. |
Kali hör till hinduismens mest slående gudinnor. Liksom Durga är hon en vred gestalt av den enda stora gudinnan, oftast likställd med Parvati, så den mörka modern och den milda bergsdottern är ansikten av ett och samma gudomligt kvinnliga. I Devi Mahatmyam springer hon fram ur Durgas panna och dödar demonerna Chanda och Munda, vilket ger henne namnet Chamunda.
Hennes skräckinjagande uppenbarelse tolkas som förintelsen av egot och okunnigheten. Tungan räcks ut, enligt en berättelse, därför att hon i stridsyran trampade på Shiva, som hade lagt sig i hennes väg, och då hejdade sig. I Bengalen älskas hon som en moder, och Kali Puja infaller på Diwalis natt.
Lakshmi
rikedomens gudinna
| Ikonografi | Sittande eller stående på en lotus, guldmynt som faller från hennes hand, ofta med två elefanter. |
|---|---|
| Gemål | Vishnu. |
| Roll | Välstånd i alla bemärkelser, materiellt och andligt. |
| Andra namn | Padma, Kamala, Sri, Haripriya, Indira, Bhargavi. |
Lakshmi nämns redan i Rigvedas tillägg, och hon stiger, sittande på en lotus, upp ur kärningen av mjölkhavet, Samudra Manthana. När Vishnu stiger ned som Rama kommer hon som Sita; när han kommer som Krishna är hon Rukmini.
På Diwalis huvudnatt städar familjerna huset, låter dörren stå öppen och tänder lampor i varje fönster så att hon hittar in. Hennes åtta gestalter, Ashta Lakshmi, omfattar rikedom i form av säd, mod, barn och kunskap: i hinduisk kultur förstås välstånd i vid mening. Vår artikel om att rensa ett rum inför Diwali tar sin början där.
Saraswati
kunskapens gudinna
| Ikonografi | Klädd i vitt, spelar veena, håller en bok och en mala, med en svan bredvid sig. |
|---|---|
| Gemål | Brahma. |
| Roll | Beskyddarinna för lärdom, musik, konst och tal. |
| Andra namn | Vani, Bharati, Sharada, Vagdevi. |
Saraswati är i Rigveda först en flod, och vattnets flöde blev ett flöde av ord och visdom. Som Brahmas gemål är hon den kunskap skapelsen behöver innan den kan börja. Hennes svan sägs kunna skilja mjölk från vatten, förmågan att skilja det verkliga från det förgängliga.
Hon hedras vid Vasant Panchami, vårens första dag i den hinduiska kalendern, då elever lägger sina böcker och pennor framför hennes bild och små barn ofta skriver sina första bokstäver.
Parvati
kraftens gudinna
| Ikonografi | Oftast bredvid Shiva, två eller fyra armar, ibland med ett lejon. |
|---|---|
| Gemål | Shiva. |
| Roll | Modergudinnan; fruktsamhet, hängivenhet och äktenskaplig kärlek. |
| Andra namn | Gauri, Uma, Shakti, Ambika, Annapurna. |
Parvati är dotter till bergskungen Himavan. Shiva, sörjande och försjunken i meditation, ville inte lägga märke till henne, så hon ägnade sig själv åt år av botövningar tills han gjorde det. Det tålamodet är kärnan i hennes berättelse, och ogifta kvinnor fastar än i dag i hennes namn för ett gott äktenskap.
Hon är mor till Ganesha och Kartikeya och det milda ansikte som Durga och Kali sägs utgå ifrån, vilket är skälet till att de gudinnorna förstås som sidor av ett och samma gudomligt kvinnliga. Som Annapurna är hon den som ger världen föda.
Ganesha
den som undanröjer hinder
| Ikonografi | Elefanthuvud, en bruten bete, en söt modak i handen, en mus vid fötterna. |
|---|---|
| Roll | Den som undanröjer hinder; herre över begynnelser, visdom och lärdom. |
| Andra namn | Vinayaka, Vighneshvara, Ganapati, Ekadanta, Lambodara, Siddhivinayaka. |
Berättelserna om Ganeshas födelse skiljer sig åt mellan texterna, men i den mest kända formar Parvati en son som ska vakta hennes dörr, Shiva hugger av hans huvud utan att veta vem han är och ger honom sedan liv igen med huvudet från den första varelse man hittar, en elefant. Hans brutna bete blev, enligt en berättelse, pennan han skrev ned Mahabharata med när Vyasa dikterade.
Han åkallas först, före varje puja, resa, examen eller ny affärsverksamhet, och därför står hans bild så ofta vid ytterdörren. Hans högtid, Ganesh Chaturthi, avslutas med att hans lergudabilder bärs genom gatorna och sänks ned i vatten.
Hanuman
den hängivne
| Ikonografi | Apansikte (en vanara), med klubba; knäböjande med knäppta händer eller bärande ett berg. |
|---|---|
| Roll | Ramas hängivne; styrka och osjälviskt tjänande. |
| Andra namn | Maruti, Anjaneya, Pavanputra, Bajrangbali, Sankat Mochan, Mahavira. |
Hanuman, vindgudens son, står i centrum av Ramayana. Han tar ett språng över havet till Lanka för att finna Sita, och när Lakshmana ligger sårad flyger han till Himalaya efter örten sanjeevani; eftersom han inte kan avgöra vilken växt det är, bär han tillbaka hela berget.
Han står för hängivenhet och tjänande. Hans anhängare reciterar Hanuman Chalisa, fyrtio verser av skalden Tulsidas, ofta på tisdagar och lördagar, och många håller räkningen på en mala.
Kartikeya
krigsguden
| Ikonografi | Sex huvuden (eller ett), ett spjut kallat vel, rider på en påfågel; i söder ofta tillsammans med sina gemåler Valli och Devasena. |
|---|---|
| Roll | Befälhavare för gudarnas här. |
| Andra namn | Skanda, Murugan, Subrahmanya, Shanmukha, Kumara, Guha. |
Kartikeya, i det tamilska södern känd som Murugan, är son till Shiva och Parvati och bror till Ganesha. Traditionerna är oeniga om vilken av bröderna som är äldst; många i södra Indien ser Kartikeya som den äldre. Han föds för att besegra demonen Taraka, och hans sex huvuden kommer från Plejadernas sex stjärnjungfrur, krittikorna, som ammade honom.
Hans påfågel tolkas som stolthet som tyglats och hans vel som genomträngande insikt. Han är särskilt älskad i Tamil Nadu, Sri Lanka och Malaysia, där Thaipusam samlar väldiga processioner, och Skanda Sashti firar hans seger.
Radha
den eviga älskade
| Ikonografi | Bredvid Krishna, ofta i en trädgård eller mitt i dansen, i en färgstark sari med blommor. |
|---|---|
| Gemål | Krishna. |
| Roll | Kärlek och hängivenhet i sin högsta form. |
| Andra namn | Radhika, Radharani, Kishori, Shyama. |
Radha är en herdeflicka från Vrindavan och Krishnas älskade. De äldre skrifterna nämner henne knappt; hon växer fram i poesin, framför allt i Jayadevas Gita Govinda från 1100-talet, tills hela traditioner sätter henne i centrum för dyrkan. Många vördar henne som en gestalt av Lakshmi.
Hennes kärlek tolkas som själens längtan efter det gudomliga, vilket gör henne till den ideala bhakta, den fullkomligt hängivna. I Vrindavan hälsar folk på varandra med ”Radhe Radhe” i stället för hej.
Kuber
rikedomens herre
| Ikonografi | Kraftig mage, med en kruka pengar eller en påse juveler och en klubba; hans riddjur är ibland en människa, därav namnet Nara-vahana. |
|---|---|
| Roll | Gudarnas skattmästare; nordens väktare. |
| Andra namn | Kubera, Dhanapati, Yaksharaja, Vaishravana, Nara-vahana. |
Kuber är kung över yaksha, naturandar som vaktar jordens skatter. I Ramayana är han Ravanas halvbror, som en gång härskade över Lanka tills Ravana drev bort honom. Samma gestalt gick över till buddhismen som Vaishravana, en väktarkung.
Han dyrkas tillsammans med Lakshmi på Dhanteras, två dagar före Diwali, då många familjer köper något av metall. I hinduisk dharma läggs lika stor vikt vid att tjäna pengar ärligt och dela med sig som vid att behålla dem, och Kuber är rikedomens omsorgsfulle förvaltare.
Att ta hem en gudabild
En murti är en helig bild som ger tanken en form att vila vid i bönen. I templen installeras den med en invigningsceremoni; i hemmet tar de flesta familjer helt enkelt väl hand om den. Några seder delas nästan överallt:
Nästa: Vishnu: Att förstå bevarandets gud inom hinduismenHem · 9 min läsning
- Ge bilden en egen ren och upphöjd plats, i bröst- eller ögonhöjd, aldrig på golvet eller i ett badrum.
- Många följer vastu-seden att placera altaret i hemmets nordöstra del, så att ni är vända mot öster när ni ber.
- Ganesha står ofta nära entrén, eftersom han åkallas först.
- Tänd varje morgon en lampa eller en rökelsesticka, offra en blomma eller lite vatten och säg gudens namn.
Som jag ser det betyder altarets storlek mycket mindre än att man återvänder till det: en handflatestor Ganesha i mässing som hälsas varje morgon är ett rikare altare än ett skåp fullt av statyer som ingen stannar vid.
Det här behöver ni
Den bild ni känner er dragna till, något att lägga offergåvor på och en hållare för morgonens rökelse.














